Moas Corner

Du var dålig innan jag åkte, men du blev bättre igen
Bra var du inte, det var längesen

Jag trodde det var sista gången, varje gång jag såg dig
Det var jobbigt, det tärde på mig

När du till slut, fick somna in
Fick jag inte, hålla handen din

Jag var på andra sidan atlanten, längre bort än någonsin förr
Jag var inte där när du började vandra, mot himlens dörr

Du trodde himlen, men inte jag
Jag hoppas ändå, att vi ses där igen någon dag


/Moa

Det är länge sedan jag förlorade dig, men först nu har du lämnat den här världen.

På något konstigt sätt så är det först nu jag tillåter mig själv minnas dig, även fast att du inte var dig själv de senaste åren.

Min lilla mormor. Lilla lilla mormor. Så liten.

Du hade ett öga för det vackra, det goda, det söta.

Du bakade det godaste brödet på jorden, med hård kant. Det åt vi varje sommar i stugan i nordnorge, med din hemlagade bringebærsyltetøy. Du brukade ha fløte till kaffet i kylen, och lagade rømmegröt då och då. Och bakalao. Du tyckte om vinet Blue Nun.

Vid stugan hade du ordnat en liten trädgård, med rabarber, gräslök, och bärbuskar. I köksgolvet finns en lucka till en liten minikällare. Om man öppnade den så stod där massor med syltburkar. Hemlagat så klart.

Vi fiskade mycket när vi var i stugan, men jag tyckte inte om fisk då. Du brukade göra köttbullar med sås åt mig.

Du brukade lägga mycket patiens. Du hade en kortlek med rosa baksida och slitna kanter.

Du sydde mycket, du var så duktig. I stugans syrum står en gammal vacker Singer. Där brukade det finnas påsar med små tygbitar, spill. Det var roligt att leka med dem.

När jag var liten och ville ha lika fleecebyxor som min kompis på dagis så sydde du sånna åt mig, gråa med revär. Du sydde en väst till också.

Jag kommer ihåg att du hade träskor med gul lack, så fina. Jag tyckte om dem men växte snart ur dem, även fast jag så gärna ville låna dem och försökte pressa ner fötterna i dem så gick det inte. Det tog stopp. Du hade jättesköna gummistövlar med en liten klack som jag lånade ibland, men jag växte ur dem med.

Du brukade läsa tidningen och titta på ”Veckans skolmatsedel” och frågade ibland om det hade varit gott. Om jag var med i någon idrottstävling brukade du läsa resultatet i tidingarna, även fast jag kom sist nästan varje gång.

När man kom över på middag brukade efterätten serveras i små vackra skålar. När man ätit upp så syntes i botten av skålen en kvinna i en stor vacker klänning tillsammans med en man. Man brukade få ett glas saft i ett glas med rövarna från kamomilla stad på.

En gång när vi hälsade på satt jag vid morfars skrivbord och ritade och klippte i papper. Plötsligt var saxen vädigt trög. Jag märkte sen att jag råkat klippa igenom en fin vit duk som legat på skrivbordet. Åh nej! Jag kände mig jättedum och trodde du skulle bli väldigt arg på mig. Men du blev inte arg alls. Det var inget jag behövde bry mig om sa du. Jag kunde knappt tro dig. Du var så snäll.

Jag kommer ihåg att du inte tyckte om att Mark Levengood ledde melodifestivalen, Varför? Frågade jag som själv tyckte han var bra. ”Han ser så äcklig ut. Inget hår.” Det tyckte jag var roligt.

”Här ta en slant och kila ner på kiosken och köp lite godis! Köp för mycket så att det blir över till mig, men säg inget om det till morfar.”

När man hade varit på besök och skulle åka hem så brukade du fiska upp en slant ur plånboken, men det skulle man inte heller berätta för morfar. Det var vår lilla hemlighet.

Min lilla mormor hade parkinson, vilket gjorde att hon ofta blev stel i lederna och hade hemskt ont. Det gjorde så ont att min annars så lugna och söta mormor var tvungen att svära. Hon brukade be om ursäkt efteråt, ”Förlåt men det gjorde så ont så jag inte kunde låta bli”. På grund utav sjukdomen så var hon tvungen att äta medicin ofta, vid speciella tidpunkter. Det var svårt att komma ihåg det på ålderns höst och jag kommer ihåg att du alltid hade medicin i din handväska. ”Vad är klockan? Var är min handväska?” Det måste ha varit stressigt för dig.

Du tyckte om kläder och brukade säga saker som ”Vilka fina knappar du har på din kofta, vilket fint fall det är på din kjol”. Jag kommer ihåg att du hade en väst med leopardmönster på, den var fin. Sen så hade du en tröja som var väldigt rolig, det var små låtsasräkor fastsydda på den. Lustigt.

Du tyckte om bärnsten och vitsippor.

Du tyckte om Johnny Cash och Sissel Kyrkjebø.

Du tyckte om brunost och wiener nougat.

Du tyckte om vackra, det goda, det söta.

Du var min lilla mormor.

/Moa