Symaskinspedalen fattas mig!
Det känns som om kjolen nästan är färdig, men jag har inte sytt ett ända stygn på den.
Symaskinspedalen är försvunnen. :(
//Moa
Kommentarer
Postat av: Cecilia
Sv:
Nej, jag vet precis vad du menar. Märkligt nog fick jag precis samma känsla just när min egen morfar gick bort; han var en väldigt intellektuell man, hade en stark, omisskännlig röst och väldigt egna tankar. En stark närvaro och en stark karaktär. Och hur kan det bara vara borta? Hela hans jag, hans tankar, hans ord. Samma sak med min fina Frida, som jag skrev om i mitt inlägg ... Hon omgavs av en aura, det är kanske inte rätt ord men jag kommer inte på något bättre, men en aura av kärlek och omtanke. Det kan inte vara borta! Jag tror inte att vi, när vi dör, bara försvinner, slocknar. Något händer, vi hamnar någonstans. Det tror jag absolut!
Trackback
