Ett rop.


Idag såg jag en reklam för hurtigrutten på TV. Den fick mig nästan att börja gråta. Jag blev ganska förvånad över det.
Den påminde mig om den vackraste plats jag känner till, där jag har mina rötter.
Sedan jag flyttade till storstan så har jag inte saknat min hemstad ens i närheten av hur mycket jag saknar den platsen. Och min längtan bara växer, och växer.

Den är så stor att jag blir tårögd av reklam på tv. Alltså ganska stor.

En längtan
Ett behov
En kärlek

Jag drömmer mig dit genom att titta på bilder jag tog i somras.

























/Moa

Kommentarer
Postat av: Emma

Vackert! Jag längtar också...

2010-05-11 @ 17:47:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0